Samtidigt som världen har varit uppslukad av Daft Punks pr-maskineri har Romanthony somnat in i sitt hem. Att rösten bakom fransmännens största hit ”One More Time” av allt att döma gått bort i det tysta samtidigt som Daft Punk släppte sitt bakåtblickande bokslut över den musik som påverkat dem mest är förstås inget annat än tragiskt, skriver Jonas Grönlund i dag på PSL.
Daft Punk – ”One More Time”
Den förste jag tänkte på efter att ha lyssnat igenom Daft Punk-albumet förra veckan var Romanthony. Direkt efter att jag hade skickat iväg min recension av skivan till Sydsvenskan-redaktionen twittrade jag:
Det är läge att påminna om r&b-mixen på den här Romanthony-tolvan som Thomas Bangalter återpressade på Roulé 1999:
Romanthony – ”Hold On”
Vad jag inte hade en susning om då var att Romanthony hade varit död i en vecka.
Samtidigt som jag och resten av popmusikvärlden varit uppslukade av Daft Punks pr-maskineri och alla hjältar och legender som placerats i strålkastarljuset hade en av deras främsta inspiratörer somnat in i det tysta i sitt hem. Det var Romanthonys mjuka soulstämma som tillförde lite mänsklig värme till fansmännens kyliga robotdisco på ”Too Long” och framför allt ”One More Time” , låten som på allvar introducerade dem för en publik som aldrig tidigare gillat house och som dansmusikmagasinet Mix Mag utnämnde till den bästa klubblåten genom tiderna.
Anthony Moore, som var Romanthonys riktiga namn, blev 45 år gammal.
Romanthony var en av de främsta profilerna inom den starka gospelinfluerade house- och garagescenen i New Jersey som på 90-talet placerade delstaten på klubbkartan och fick housekonnässörer att saligt prata om ”The Jersey Sound”.
Jag minns fortfarande första gången jag hörde en Romanthony-låt. Det var 1998. Jag låg på golvet i mina föräldrars vardagsrum och bandade P3 Dans på kassett. Idag kommer jag inte ihåg om Calle Dernulf eller Germund Stenhag precis hade varit på Miami Music Conference eller om de var på väg. Men efter att ha hört Romanthonys homage till dansmusikfestivalen var jag säker på att jag också ville dit.
Romanthony – ”Miami”
Sedan dess har Romanthony varit en av alla dessa ansiktslösa producenter som utgjort soundtracket till mängder av nätter och klubbesök. Ett av alla dessa namn som Daft Punk droppade över ett fläskigt funkbeat på ”Teachers”.
Paul Johnsson:
…Kanske drömde Bangalter och Guy-Manuel de Homem-Christo om att en gång få möjlighet att samarbeta med dem också?
Det som skilde Romanthony från de andra läromästarna var att han innan det senaste Daft Punk-albumet var ett av få amerikanska housenamn som faktiskt hade jobbat med duon. Han hade även jobbat med arenagiganter som Laidback Luke och Boyz Noize.
Housemusiken är fylld av hjältar vars öde aldrig kommer att få ett lyckligt slut i en Oscarsvinnande dokumentär. Romanthony tillhörde undantagen som faktiskt lyckades ta klivet från en marginaliserad underjord till ett folkligt sammanhang. Därför är det både läskigt och tragiskt att han verkar ha haft en stor distans till så väl publik som samarbetspartners de senaste åren.
Terry Mathews skriver i Chicagos 5 Magazine om problemen att överhuvudtaget kunna bekräfta att Romanthony gått bort. Enligt Wikipedia avled han redan för två veckor sedan.
”Many of the people that knew him before – the ones you would, from afar, identify as his “peers” and colleagues and collaborators – don’t seem to know him now. No one I spoke to knew he was in Austin. They’ve lost touch. It happens. But the people you thought knew him as a friend could only report back to you rumors you’d already heard from someone else. That likely played some kind of a role in why it took nearly two weeks for this news to spread.”
Omständigheterna kring Romanthonys död kommer förhoppningsvis att klarna den kommande tiden. Till dess vill jag bara lyssna på hans låtar. One more time.
Mer Romanthony:
Romanthony – ”Wanderer”
Romanthony – ”Hold On” (houseversionen)
Romanthony-porträtt från dokumentär-serien Slices:
Romanthony-runa från Spin Magazine
Romanthony-runa från Pitchfork
Jonas Grönlund är musikjournalist som läses bäst bland annat i Sydsvenskan och här på PSL.
